2018 - vilket år. Så känns det i och för sig varje år när jag tänker tillbaka. Men oj vad det hänt grejer det här året. Tänkte försöka mig på att sammanfatta det gångna året, som faktiskt känts ganska långt. Det ha varit allt annat än lugnt, på flera sätt. 

 

Vardagspusslet förändras när både jag och Simon, från att under hösten jobbat 50 % var (varvat med föräldraledighet) börjar jobba 90 % var. Varsin halvdag föräldraledig i veckan från och med nu - och Levi börjar på förskolan. Blandade känslor att någon annan ska ta hand om vårat barn och träffa honom mer än oss under vardagarna. Liten börjar kännas så stor också, 1 år och drygt 7 månader gammal när han börjar förskolan.

Vabruari. Helt klart. Hur många vab-dagar är möjliga att plocka ut utan att försäkringskassan reagerar egentligen? Sådana funderingar snurrade i huvudet samtidigt som vi torkade snor, knaprade Alvedon och knappt sov någonting alls. Hosta. Hemska hosta. Levi slutar sova i spjälsäng och får en fin hemmabyggd hussäng. Vi river en bärande vägg och förändrar husets planlösning till mer öppen. Min extrema trötthet börjar efter lång tid utredas med provtagningar.

Levi går som påskgubbe till förskolan och Simon tar med mig på en överraskningsresa till Upper House, lyxigt spahotell i Göteborg, som för tidig 25-årspresent. Fantastiskt, en av årets höjdpunkter helt klart! Känns som igår vi var där men ändå inte. Tröttheten sitter fortfarande i, resan till Göteborg kunde inte kommit mer lägligt. Längesen jag kände mig så avslappnad på riktigt. Jag fyller 25 år men födelsedagen firas i Dalarna i april.

Magsjuka. Vab-dagarna fortsätter trilla in. Varför satte vi ens Levi på förskolan började vi fundera på. Samtidigt som det givetvis inte fanns något annat alternativ. Förståelsen för de föräldrar som gnäller över att andra inte håller sina sjuka barn hemma från förskolan tillräckligt länge börjar vi förstå. En annan dag tar jag mig inte ur sängen på morgonen. Till slut tar jag mig till jobbet, tårarna bara rinner, känner mig totalt orkeslös och förstår ingenting själv. Simon ser till så jag får komma till läkaren som sjukriver mig för utmattningssyndrom. Känner mig ledsen över det - men ser det faktiskt aldrig som ett nederlag (något jag garanterat hade gjort tidigare). Läkaren säger att det kommer ta tid att läka. Att kroppen måste pausa för att kunna återhämta sig. Samma månad kommer en jobbannons ut som flera säger skulle passa mig som handen i handsken. Jag tar de få krafter jag besitter just då och söker jobbet. Vi firar påsk i Dalarna och samtidigt min födelsedag.

Jag blir kallad på jobbintervju, och får snabbt besked om jobberbjudande. Tackar ja och nu väntar en uppsägning, för första gången i mitt liv. Jag älskar mitt yrkesval så det var ett stort steg att byta inriktning. Trädgården börjar blomma på riktigt. Tidigt inviger vi altanen. Jag har i princip helt slutat äta rött kött och tallrikarna är väldigt färgglada.

Levi fyller 2 år! Firas stort såklart med både picknick, pizza och kalas. Vi går på två bröllop, varav det ena min älskade systers. Vi inspireras! Jag börjar jobba igen, säger upp mig och i slutet av juni går vi på efterlängtad semester hela familjen. Sex veckors ledighet! Vi åker till Norrköping med mina systrar och barn, där vi går på Kolmården och bor på hotell. 

Köket är i princip färdigrenoverat. Semestern fortsätter. Vi åker till Linköping och Simon tävlar enduro på Ränneslättsloppet. Vi bor på hotell i Linköping en natt och efter tävlingen åker vi direkt till Kalmar och våra älskade vänner Mikaela och Joakim. Spenderar några dagar med dem, åker bår till Öland, äter massa glass och skrattar oändligt mycket. Semestrar vidare i Årjäng, båtturer, kvällsdopp, åker till Tusenfryd. Fortsätter till Västerås och hjälper mamma och Fredrik med hundhusbygge vid deras nybyggda hus på landet där. Badar. Äter glass. Umgås. Mina ögon börjar se mycket piggare ut nu. Jag debuterar med Jet i agility och non blir uppflyttad till hoppklass 2 på sin första tävling. Levis tal utvecklas extremt och det lossnar rejält nu. Börjar säga flera ord i följd och är så duktig. Levi blir helt blöjfri även nattetid.

Våra fina vänner Elin och Stefan gifter sig. Fantastiskt! På hemvägen stannar vi i Ullared på Gekås. Semestrar i Dalarna vid sommarstugan. Jag börjar på mitt nya jobb på hundsportgymnasiet i Forshaga. Antalet hysteriska skrattanfall med mina nuvarande kollegor går inte att räkna längre, fantastiskt så roligt vi har på jobbet. Vi får finfrämmande av Mikaela och Joakim från Kalmar. Levi kommer tillbaka till förskolan efter lång semester/långt sommarlov. Slutar med blöja även på förskolan där han inte får den tid han bör få. Kändes lite som att han ansågs så liten, och först när det fungerade så blev han lämnad ensam på pottan för att det var så smidigt att han skötte sig själv. Vi får till slut nog - och efter ett samtal från mig någon månad senare (gråter tillsammans med en pedagog i hallen vid lämning) så funkar det plötsligt felfritt. Och det har det gjort sedan dess. Så skönt! Vi påbörjar vardagsrumsrenoveringen på riktigt och jag kommer igång med hundträningen av Peak ordentligt med en grundkurs online.

I september börjar jag se pigg ut på riktigt. Äntligen känner jag igen mig själv igen. Tryggheten i att kommit in i det nya jobbet, mindre oro i vardagen. Det gjorde verkligen sitt. Vi äter sushi och höstmyser med massor av tända ljus. Så ser det ut en hel del under hela hösten. Njuter mycket hemma i huset. Päronträdet blommar för fullt i trädgården. Väljer noga och röstar på valdagen, såklart!

Vi höstmyser, Levi får svårt att sova igen om nätterna (mardrömmar tror vi) och börjar sova och somna mycket inne hos oss igen. Håller oss oförskämt friska hela hösten, bara en långdragen förkylning som försöljt oss på hela hösten/vintern, annars helt friska. Otroligt!

Krispiga höstdagar och vi njuter en del i solen. Levi gör sitt livs första frisörbesök och sköter sig utmärkt som vanligt. Vardagsrummet blir i princip färdigt. Hurra! Äntligen ett ställe att umgås på även på nedervåningen.

Julbord. Månaden kantas av oerhört tuffa besked på olika håll och det stökar en hel del privat. Firar en mysig jul i Dalarna. Och avslutar året i Årjäng, tillsammans med en sovande Levi och älskade Simon. I lugn och ro. Det blev så när värdparet i Strämstad fick magsjuka. 

Gott Nytt År, älskade vänner! Tack till alla er som förgyllt vår tillvaro - ni är så många. Nu ser vi fram emot ett nytt år, vi känner oss peppade på allt vad det kommer innebära. Välkommen 2019!